Nu blir det boxningssport, förstår ni. Håll i er, för nu blir det vad många machopojkar kan tänkas kalla fjolligt. Jag? Jag kallar det rimligt.
I lördags spelade HV 71 och Skellefteå en ishockeymatch. Ishockey är en lagsport som spelas på is. Under användning av skridskor och klubba skall en vulkaniserad gummitrissa, puck, placeras i motståndarnas målbur. Ingenstans i beskrivningen av sporten eller i regelboken står det att slagsmål är en del av spelet. Trots detta faktum tycks många anse att det är helt ok att spelare utdelar skadliga och till och med dödliga slag mot varandras huvuden. Ja just detta: dödliga. Ett enda slag mot huvudet kan leda till döden. Denna information är det av yttersta vikt att få ut till barn, ungdomar och som det verkar även vissa vuxna. Därför tycker jag att det är mycket viktigt att få bort sanktionerade slagsmål från sporter där de inte hör hemma.
Handgemänget (gubbord för fight) mellan Skellefteås Martin Lundberg och HV 71:s Marcus Nilson bevittnades av en polis som ansåg att det inte finns något i vår lagstiftning som tillåter att ishockey åsidosätter de lagar som gäller för samhället som helhet. Polisen startade därför en förundersökning mot de två spelarna som misshandlat varandra. Detta har upprört många som anser sig vara vänner av sporten. De menar att polisen ska hålla sig borta från sådant som ishockeyns disciplinråd kan sköta själva.
En hel massa grejor i detta är helt sabla orimligt. Om det är så att det faktiskt finns lagstiftning som tillåter misshandel bara för att det sker på en ishockeyrink, så måste den justeras omedelbart. Nu är det dock inte så att våldsverkare är undantagna lagen bara för att de misshandlar på en rink. Men för att det ska bli straffbart tycks det krävas att misshandeln är grov. Viss misshandel tycks medges av rådande praxis, då spelarna anses ha givit ett medgivande till att få en smäll på käften i samma stund som de snör på sig hockeyrören. Jag återvänder till varför detta uttalande är så helt åt skogen hål i huvud-mässigt.
Men först: Även om man som spelare tycker att det är ok med stryk, ska vi verkligen lära våra barn lära att det är ok att spöa på varandra? Vad hände med idén att våra idrottare ska vara förebilder?
Polisen (som myndighet; inte nödvändigtvis den enskilde polisen som startade utredningen) valde slutligen att lägga ner utredningen. Man menar att man som hockeyspelare implicit har gett samtycke till att bli slagen på käften och därför blir misshandlarna inte kriminella. Var i lagen står det att läsa om detta undantag och generaliserande antagande om att alla på rinken ska anses tycka att det är ok att få stryk? Klart som fasiken att ingen spelare anmäler en annan när det råder grottmänniskotänk inom sporten. Hur skulle den spelaren betraktas av dem som sätter normerna? Att anta att alla som håller tyst om missförhållanden per automatik ställer sig bakom densamma är ett lika farligt som felaktigt tänk. Nej här måste samhället gå in och styra upp genom att tillämpa de lagar som finns och inte göra undantag för hockeyn. Kanske kan jag gå med på att vi i vissa sammanhang ska kunna avtala bort misshandelslagarna, men då endast i sporter där utövarna har som sin primära uppgift att slåss. Det kan ses som rimligt. Att acceptera misshandel i sporter där den typen av våld faktiskt inte är tillåtet är orimligt.
Så till det som fick mig att studsa alldeles extra av ilska i soffan igår kväll. Maken till arrogant grottmänniskouttalande än följande får man leta efter. I TV4 uttalade sig hockeyexperten Niklas Wikegård så här om incidenten: "De här killarna vet ju förutsättningarna... De är skolade in i systemet...De vet vad de ger sig in i... Att en polis missförstår sitt jobb och börjar gå in och titta på vad idrotten har för regler, det är ju liksom skrattretande."
Nja Niklas. Jag tycker inte poliser som gör sitt jobb är särdeles skrattretande. Däremot kan jag tycka att din inställning är skrattretande, men mer åt det tragiska än det komiska hållet. Om du nu tycker att ishockeyn ska vara undantagen från lagen, kan nog en gnutta ödmjukhet inte skada, för som jag genom hela denna text återkommer till: vi är bara en liten praxisändring från att lagföra en hel drös av dina "killar".
Ja, men hur är det nu med killarna som är skolade in i systemet? De vet ju tydligen vad som gäller, berättar ju det allvetande hockeyoraklet. Menar Wikegård alltså att de inte har något emot att bli slagna på käften? Kan vi verkligen vara så säkra som Niklas tycks vara, att alla hockeykillar tycker att det är så kul att slåss? När man skolas in i systemet, är alla småpojkar entusiastiska inför uppgiften att få slänga handskarna och nöta ner knogarna? Eller kan det vara så att många av dem i själva verket är rädda för slagsmålsaspekten av sporten, men att knäppa sportfarsor som Wikegård i en föråldrad machopsykos tvingar pojkarna att bruka våld mot medmänniskorna på isen? Kanske vill pojkarna spela hockey och inte slåss.
Hockey är en hård sport och ska så vara. Det ska tacklas och gruffas, det tycker jag också, men sporten, utövarna och samhället skulle må bra av en minskad tolerans gentemot fult spel och misshandel ska tolereras varken av idrotten eller av samhället i stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar