Fasiken. Jag hade ju tänkt mig att jag skulle sköta mig, att jag inte skulle sänka mig till att uttala de två orden som då och då poppar upp i huvudet här borta. För trots alla stringbikinis, guldkedjor och jagskamördadig-miner är de ju medmänniskor även dessa damer och herrar. De kanske inte flyttar sig så gärna när man möts på trottoaren och de kanske tycker att öppen jeansväst är acceptabel restaurangklädsel. De kanske inte vet att cigarettrök är extra skadligt för barn även intagen passivt. Men de är ju medmänniskor de också, en del av dem ler till och med mot Junior.
Så jag borde inte ha sagt det, men det hände. När hon packar upp sina varor på varubandet mitt bland mina och han ställer sig på andra sidan och blockerar min kontakt med kassörskan innan jag har hunnit betala och ta mina varor. När jag frågar dem vänligt om de kan tänka sig att backa undan lite tills dess att min och kassörskans transaktion är över och de bara tittar så surt på mig som bara detta folk tycks kunna göra. Då sa jag det jag inte borde, men inte kunde hejda. Jag sa det rakt till deras ansikten. Fucking Russians.
Jag ska möta morgondagen med ett öppet sinne och nästa ryss ska betraktas fördomslöst som den medmänniska hen är, oavsett string eller speedo. Detta lovar jag dyrt och heligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar