Nu lämnar vi utkanterna av Cha-Am och Regency Chalet, som var ett toppenhotell om än förbi sina glansdagar vad avser faciliteternas fräschör. Det var dock rent och med riktigt bra service. Finis och jag utgjorde med våra 36 respektive 40 år en frisk ungdomskick på detta hotell, som i övrigt nästan uteslutande befolkades av pensionärer från England, Tyskland och Finland. Junior gjorde sin pappa stolt med att charma samtliga pensionärer och all personal. Thailändare har mycket svårt att gå förbi ett barn utan att klämma (i Thailand klappar man aldrig någon på huvudet, fick vi veta innan vi åkte hit och det stämmer verkligen) och skoja och med Junior som ständigt antingen ler, flinar, eller gapflabbar (på flygresan hit glömde han tydligen bort att det är hans sanna natur) tycks det vara tvärt omöjligt. Han är som en naturkraft som hejdar dem mitt i stegen och jag stannar gärna för att skryta med mitt barn. Ja alltså, det är ju inte mig de blir så förtjusta i, så det är oklart om jag har rätt att skryta, men jag inbillar mig att Junior hade bra grundbultar för att bli det glada barn han är, men att även jag och Finis har haft visst inflytande. Vi är ju glada skitar, så det borde ju smitta en aning.
Det står nu dock i övrigt klart att vi ska söka oss till mer särpräglade familjehotell. Junior har blivit oerhört stimulerad av kontakt med de mycket få barn vi har sprungit på, så nu ändras sökpremisserna för fortsatt semester. Vi måste bo på hotell där det finns andra barn att leka med och skylla på om det skulle dyka upp kiss på poolkanten. Jag säger inte att detta nödvändigtvis har skett på vårt förra hotell, men om det skulle ha gjort det, skulle det inte ha känts riktigt juste att skylla på någon av de potentiellt inkontinenta pensionärerna.
Vi sitter i skrivande stund i en skön van med barnstol (mycket svårt att få tag på i den lilla by vi var i) på väg till Chumphon för en natts övernattning innan vi fortsätter med speed boat till Koh Samui. Bilresan ska vara ca tre timmar och båtresan likaså.
Tips från coachen: När ni bokar hotell, kontrollera datum. Vi blev debiterade för en natt på vårt hotell i Chumphon för två nätter sedan. Surt. Lika surt som att Finis inte avbokade vårt hotell på Koh Chang (dit vi först planerat att åka). Ännu surare, dvs dyrare. Vi skakar av oss och tänker framåt.
Maten har fram tills igår kväll bara varit ok, men igår var sataksåsen och cashewkycklingen att dö för (bildligt talat. Här ska ingen dödas. Nu var det visserligen faktiskt så att en kyckling redan hade fått sätta livet till, så någon hade ju tekniskt sett redan dött för vår mat. Det verkar därmed slösaktigt att döda någon mer i matnjutningens namn). Det ska bli spännande att se om vi lär oss identifiera och särskilja de bra restaurangerna från de sämre.
Jag avslutar med en Junior-observation. Junior har från början haft tillgång till både dockor, nallar, Barbie och bilar. Hans far är inte macho-manlig i traditionell mening, tvärt om. Det gråts och utbyts känslor och gullas med katter och det byts verkligen ingen olja på bilen. Trots detta har Junior utvecklat en närmast patologisk fascination med motordrivna fordon. När vi går genom byn sitter han och kör sin vagn med biljud och så fort han hör en skoter, bil, eller buss svänger han sig så fort att han riskerar whiplash och härmar fordonet. Det enda som kan distrahera honom från fordonen är hundar, men bara högst tillfälligt.
Min mor har berättat att även jag besatt denna fordonsbesatthet som barn, en besatthet som mycket sällan tycks observeras hos flickor. Hur kan det komma sig att något så ungt som motorer tycks vara genetiskt programmerat som mer intressant för det ena könet än för det andra? För jo, kära läsare, jag är feminist och en jämställdhetens förkämpe (hoppas jag), men inte på bekostnad av könens särart. Jag är helt säker på att vi är en produkt av delvis vår miljö (uppfostran och yttre påverkan), men att vårt arv (våra gener) har minst lika stor inverkan. Vi föds med olika förutsättningar för glädje, ilska, sorg, empati, bolltalang, musikalitet och en massa annat och en del av våra egenskaper är mer sannolika att uppstå beroende av och baserat på vilket kön vi har. Jag är intresserad av diskussion om vad som är genderbetingat, men inte av en diskussion om huruvida det överhuvudtaget finns genderbetingade egenskaper. Om detta har jag vid 40 års ålder diskuterat klart.
Med dessa visdomsord/galenskaper (beroende på vem du är) lämnar jag er för en tur på löpbandet/poolölen (beroende på vem jag är idag). Ha det så gott kära läsare! Le åt varandra som vore ni Thailändare, så gör ni Sverige lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar