Idag fanns det mycket i pressen att skriva om, från ecuadorianskt ministerstyre till småländsk puckopolis. Jag hade dock redan bestämt mig för att skriva om en av de pinsamma människor som stod bakom uppropet mot sjöfylleri, den orimlige Ulf Brunnberg. Han har nämligen visat hur vi som nation kan sträcka på oss lite extra. Häng med i resonemanget nedan om hur hans griseri visar på hur bra Sverige är.
Det är fantastiskt fint att bo i ett land där man faktiskt blir riktigt förvånad över att ställas inför en tvättäkta mansgris. Man är liksom inte beredd, utan förutsätter att de få kvarvarande gris-dinosaurierna i vårt land numera har vett att hålla snattran, trots att de helst skulle vilja ondgöra sig över kvinnlig rösträtt och andra nymodigheter. Det är skönt att vi som befolkning skrattar åt dem och inte ens reflekterar över huruvida deras stenåldersåsikter kan tas på allvar i dessa dagar. För visst skrattar vi bara åt Ulf Brunnberg när han verbalt klampar runt smidig och fräsch som en valross?
I magasinet Slisk (Slitz enligt vissa) uttalade sig nyligen Brunnberg på sant Vanheden-manér om kvinnans roll i samhället. Han ska ha sagt att "är man två kaptener på en båt går man på grund. Det behövs en kapten och en styrman." Det råder ingen tvekan på att det i Ulfs vansinniga värld är mannen som ska vara kapten. Kvinnor - eller fruntimmer, som Ulf kärleksfullt vill kalla dem (ja, han är skild) -ska således inte vara brandmän eller fångvårdare åt män. Det krävs en kapten till det - en man!
Jag lyssnade (genomled) igår på hans sommarprat (eller snarare hans alkoholindränkta sludder) och det var ett märkligt sammelsurium av förenklade skatteidéer, diverse tjat om andras brist på ödmjukhet (något Ulf själv är helt renons på), kritik mot miljörörelsen och en mängd annat orimligt trams. Han lade som kronan på sitt verk (och våra örons värk) fram idén om en manskanal för TV, en kanal där endast sport, jakt, vetenskap och - får man anta när man läser mellan raderna (eller lyssnar i sludderpauserna) - porr skulle visas, det vill säga företeelser som i Uffes värld inte rimligtvis kan roa eller intressera någon kvinna. Inga inrednings- eller samlevnadsprogram så långt ögat når, drömmer Ulf. Denna kanal skulle alla riktiga män vilja titta på och ingen kvinna. Om man inte ömkade en aning för honom (för han verkar ensam och bitter i en värld han inte förstår) skulle man hånskratta honom rakt i ansiktet.
Vi går dock inte i taket och rasar alltför hårt, trots att hans sludder är djupt kränkande för alla rimliga människor. Varför inte? För att mansgriseri inte längre tas på allvar i vårt land, tror jag. Vi skrattar helt sonika bort Brun(n)berg när han tokar sig för att vi känner oss trygga i förvisningen att han inte kommer att tas på allvar av andra än ett fåtal med-grisar.
Det vore skönt att kunna skratta bort nazister och rasister lika enkelt, men den bistra sanningen i dagens Sverige är att denna typ av tokar - nassar och rassar - fortfarande misstas för tänkande och vettiga individer av en allt för stor skara människor för att vi ska kunna bortse från dem. Det borde vara med nassar och rassar som det är med mansgrisar à la Brunnberg: Vi borde kunna skratta och vifta bort dem som de verklighetsfrämmande, orimliga tokar de är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar