Den Rimlige Gubbkärringen

När man som jag är gift med sin själsfrände är det festligt och kul att observera hur man med tiden liksom växer ihop. Vi avslutar numera varandras meningar, tänker samma tankar och får samma idéer. Det är läskigt ofta en konversation kan lyda ungefär så här:
- Du jag orkar inte laga mat ikväll, så jag tänkte att vi tar en burgare.
- Det har jag redan tänkt.
eller
- Kan vi inte ta ett tidigare tåg in till stan, så hinner vi med en drink innan middagen?
- Det har jag redan tänkt.
eller
- Jag tror att jag ska byta ut min Facebook-profilbild där jag bär sombrero, pilotisar och Hawaiiskjorta.
- DET HAR JAG REDAN TÄNKT!!

Men det är framför allt kul att se hur man påverkas att ta efter varandra, att bli lika varandra. Nej jag bär inte Finis underkläder och skor och hon har inte börjat odla skägg, i alla fall inte så det syns ännu. Men jag har till exempel börjat älska mysbrallan och pratar ofta med hennes dialekt. Då är det klart att Finis blir stolt. Ja, alltså inte när jag går omkring i mysbralla, det är faktiskt inte så svårt. Men nog är hon lite stolt över att jag försöker anamma hennes konstiga version av svenska.

Det är i samma anda som jag nu vill skryta över att jag skapat ett monster, nämligen Den Rimlige Gubbkärringen. Igår blev Finis så upprörd över den bristfälliga snöröjningen i vår kommun, att hon gjorde vad er Gubbjävel självklart skulle göra, hon skrev ett upprört brev till kommunen. Ett upprört brev!!! Jag är så stolt att jag kan spricka och en liten tår kryper sig försiktigt fram i ögat. Finis förklarade för kommunen att den vad avser snöröjningen är "den sämsta kommunen i hela Stockholmsområdet" och hon borde veta, för hon har varit både i Nacka och Tyresö.