Min kamrat Monty (han från Kanada som jag brukar luncha med i London, du vet. WOW!) pratade om det här att leva i nuet och var så där rörande överens, att det måste tyda på att vi har helt rätt. Eftersom det är Montys fel att jag bloggar (adressen hans lämnar jag ut mot rimlig summa) ser jag det som min fulla rätt att ta vår konversation som ett redaktionellt möte och redogör nedan för våra stora och viktiga tankar.
När jag och Finis köpte vårt hus för fyra år sedan och flyttade från tvåan i stan, var det nog många som tänkte för sig själva att vi planerade för barn och att en större familj var orsaken till att vi ville ha fler rum och kvadratmetrar. Det var antagligen (och nu chansar jag) därför vi fick viss kritik för att vi minskade ner på antalet rum genom att riva en vägg (tradition för mig. Tre boenden, tre väggar och en genomsågad elledning, men det är en annan pinsam historia). Anledningen till att jag misstänker att barngrejen låg till grund för kritiken var fraser som "men var ska barnen bo?", men det är klart, jag kan ha missförstått.
Finis och jag ville ha ett hus. Vi ville ha det för oss, för den situation vi befann oss i då. Vi levde i nuet. (För den nyfikne, så kan jag meddela att vi nu när vi faktiskt är tre har tagit garagedelen av huset i anspråk till sovrum.) Tänk hur ytterligare olidliga våra barnlängtarår hade blivit om vi hade haft ett rum väntande på ett barn som envisades med att inte komma.
Att drömma, planera och hoppas på framtiden är i sig inget fel. Jag spelar en rad på Lotto för att kunna drömma om huset vid vattnet. Det är dock fel att glömma det fina i dagen, stunden, nuet. Har du ett hem? Bra. Gör det till ditt för den du är just nu, inte för hur det kan tänkas behöva vara framöver. Längtar du efter en partner? Inget fel i det, men njut av fördelarna med att vara solo. Längtar du till sommaren? Jag med, men ta tillvara på de vackra vinterdagarna. Ful vinterdag? Stanna inne, se en film och njut av att inte behöva vara ute och frysa.
Sök inte ett jobb för att det kommer vara bra för ditt CV om tio år. Sök jobbet som känns rätt för dig just nu.
Livet är det som passerar när du väntar på framtiden. Som Broberg sjöng: "mååååålet är ju ingenting, vääägen är allallallallallallallt" Det är rimligt att leva livet, inte sitta av det. (Det är nu jag ser framför mig hur alla mina läsare ställer sig upp på frukostbord, skrivbord och parkbänkar och utbrister ett unisont "åh gubbe min gubbe.) Carpe Diem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar