Gubbvälde och haveri.

Det var inte många dagar sedan jag skrev om ett domstolsväsen som fullständigt saknar förankring i vad som i brist på annat får kallas sunt förnuft. Nu har jag fått vatten på min kamel i och med att Svea Hovrätt fastslagit att en så kallad 'otrohetskontroll' av en kvinnas underliv inte är att betrakta som ett sexualbrott. Om du inte har läst om detta fall tidigare, råder jag dig att sitta ner, för följande är så urbota orimligt att man baxnar.

Från Aftonbladet: En man som misstänkte sin fästmö för att vara otrogen förde med tvång in sina fingrar i hennes underliv, i syfte att kontrollera om hon fortfarande var oskuld. Attunda tingsrätt dömde 28-åringen till två år och åtta månaders fängelse för bland annat våldtäkt av normalgraden. Svea Hovrätt ändrade däremot tingsrättens brottsrubricering från våldtäkt till olaga tvång och därmed kortades straffet avsevärt. Orsak? Syftet med den våldsamma, ovälkomna penetrationen ansågs inte vara sexuellt, så det handlade därmed enligt Hovrätten inte om våldtäkt och faktiskt inte ens om något sexualbrott.

I domen står det: "Det är därmed utrett att XX inte har haft något sexuellt syfte med sitt agerande. Hans gärning kan därför inte anses ha haft en sådan sexuell prägel att den är att bedöma som en sexuell handling i brottsbalkens mening. Något ansvar för sexualbrott kan därför inte bli aktuellt."

Jag upprepar: Gärningen att med våld föra in fingrar i en persons slida är alltså enligt Hov(narrs)rättens tolkning av brottsbalken inte nödvändigtvis av sexuell prägel. Gärningen definieras inte av själva gärningen, utan av syftet. Hål i huvudet!

Jag har kikat lite på lagarna och här följer min redogörelse:

Brottsbalkens sjätte kapitel avhandlar sexualbrott. I denna och i dess kommentarer kan man utläsa att "den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år."

Det finns även ett prejudikat som jag måste anta är bakgrunden till den aktuella domen .

"I RH 2010:9 hade en man som stoppat sina fingrar i sin 9-åriga dotters slida i syfte att kontrollera om hans dotter var oskuld bedömts sakna sexuellt syfte och dömdes inte för våldtäkt mot barn, utan för misshandel."

Någonstans har det alltså beslutats att det är förövarens syfte och inte offrets upplevelse, för att inte tala om gärningens natur, som avgör om handlingen är av sexuell art eller inte. Vad tusan hände?! När bestämdes det att det var utövaren av ett övergrepp som får stå som relevant norm när arten av handlingen bedöms?

Om ni hittills har missat det, så är jag urbota förbaskad när jag skriver detta, så håll i er för nu blir det kraftspråk med många utropstecken: Vad är det för fel på er, hovrättare?! Hur i hela helsike kan ett helt rättssystem så flagrant misstolka "med hänsyn till kränkningens art"?! När man med våld för upp fingrar i en persons slida, då är per definition kränkningens art sexuell, oavsett vad våldtäktsmannens syfte har varit. Punkt!

Det är sällan jag har sett ett så tydligt utslag av patriarkatets fullständiga oförmåga att ta tillvara samtliga medborgares intressen som i och med denna dom. Skämmes! Det gör jag.