Det här med att strida mot rasism och sexism på Twitter är lite knepigt, kan jag berätta. Erfarenheten ger också en insikt i vad extremister har gått igenom för att bli som de är. Jag känner nämligen hur lätt det är att radikaliseras. Här är min berättelse.
De flesta som orkar vara så pass engagerade i mina Twitterkärnfrågor, dvs sexism och rasism, är extremt hängivna sina stridsfrågor. Jag älskar deras engagemang och är stolt över att kunna vara med och ge bra argument mot dumhet. Många av de feminister jag kallar vänner på Twitter delar dock antagligen inte min syn på till exempel att själva ordet feminism är misslyckat, att det finns massor med genetiska skillnader mellan könen, att vi inte ska byta patriarkat mot matriarkat, att de flesta framstående och synliga feminister stjälper kampen för ett jämlikt samhälle snarare än hjälper etc.... Grejen är att jag märker att jag inte markerar för dessa personer när jag inte håller med, bara när jag håller med. Jag är så rädd att av båda läger (feminister och grottmansgrisar) ses som att jag står på grottmansgrisarnas sida. Detta beteende leder till att jag sanktionerar galen extremfeminism och därmed skadar jag med min egen logik kampen. Min passivitet gör mig extrem. Knepigt, knepigt.
När det gäller rasismen är gränsdragningen än tydligare. För att inte riskera att hjälpa rasister med argument, håller jag mig passiv när invandringsfrågan diskuteras. De flesta i mitt "läger" vill se helt fri invandring, är emot EUs inre kontroller och skulle baxna om jag framförde min åsikt om språktest för medborgarskap. Det är lättare att inte komplicera saker, så när det skriks emot utvisning av personer som inte har något skyddsbehov, håller jag mig passiv och sanktionerar därmed en i mitt tycke radikal syn på invandring.
Twitters 160 tecken är begränsande och det går oftast inte att föra fram en nyanserad och mångfacetterad åsikt. En Tweet om språkkrav för medborgarskap skulle tas upp av rasister och jag skulle riskera att bli misstagen för att vara en av dem. Därför Twittrar jag inte det, men jag länkar från Twitter till min blogg.
På Twitter är jag radikaliserad, om än på ett passivt sätt. Det är därför skönt att ha en egen blogg där jag kan markera att man får vara kritisk mot bokstavstroende utan att kritisera hela religioner. En blogg där man kan visa på att strävan mot ett jämställt samhälle inte handlar om utraderandet av de biologiska skillnaderna som föreligger mellan könen. Det är skönt att få skriva fritt, att skriva för er, kära läsare.
Njut av solen och le mot en främling idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar