Jag har hittills varit tyst under Omar Mustafa-affären, antagligen av ren och skär skitnödig försiktighet. Men jag har tidigare skrivit om hans organisation och den närstående Sveriges Unga Muslimer och ifrågasatt deras syn på Islams förenlighet med västlig demokrati, så vad jag presenterar nedan torde inte komma som någon överraskning.
Många med mig är så jätterädda att spela BSS och andra rasister i händerna när vi kritiserar en enda muslim, men jag känner att detta förhållningssätt är orimligt och kontraproduktivt. Vi måste kunna prata nyktert om dessa saker utan att vara rädda för vare sig de bruna eller för de islamister som försöker vinkla kritik mot extremism till att vara kritik mot islam.
När den muslimska socialdemokraten Nalin Pekgul idag skriver i DN att Omar Mustafa inte representerar den stora massan av muslimer i Sverige, känner jag mig stärkt och att jag nu kan/törs skriva vad jag känner i frågan.
Omar Mustafa försvaras högt och ljudligt av folk som påstår att det inte finns något att anmärka på i hans åsikter. Han själv påpekar att han i partiets anda står upp för homosexuellas rätt i samhället och jämställdhet mellan könen. Han hyllas för att vara en progressiv kraft i en konservativ miljö, dvs i Islamiska Förbundet.
Det är dock just här problemet ligger, anser jag. Om han nu är så progressiv, vad har han i ett sådant förbund att göra (ett förbund som av Pekgul utpekas som islamistiskt)? Varför säger han aldrig att homosexualitet visst kan vara förenligt med islam?
Naturligtvis kan Omar Mustafa säga att han ställer upp på socialdemokratins syn på homosexualitet och jämställdhet mellan könen. Han måste ju likt alla andra följa partipiskan. Men att ställa upp på partilinjen och anse att det är rätt är inte alltid samma sak.
Det finns så många duktiga människor i vårt land. Människor av alla möjliga etnicitet, kön, religioner och sexuell övertygelse. Det finns en majoritet av muslimer som inte bara säger sig stå för sann jämlikhet, utan som även anser att sann jämlikhet är fullt förenligt med islam. Omar Mustafa har inte lyckats övertyga mig om att han är en av dessa, så varför ska just han lyftas fram till politisk maktposition?
En hel massa människor har av en hel massa människor blivit anklagade för att tillskriva Omar Mustafa åsikter han inte har. Anklagelserna har dock kommit från människor som lika lite har läst på vad han sagt och inte sagt. De missar att Mustafa har glidit undan de svåraste frågorna. Jag hävdar i likhet med allt fler balanserade debattörer, att Islamiska Förbundet är en politisk organisation med en egen agenda och att den agendan inte är förenlig med socialdemokratiska och moderna värderingar. Det är en politisk organisation som inte har stöd av en majoritet av Sveriges muslimer, så vi gör den moderna islam och dess företrädare en björntjänst när vi slätar över organisationens otidsenliga syn på jämställdhet.
Den dagen Mustafa likt sant progressiva muslimer tydligt säger att homosexualitet och jämställdhet mellan könen är förenligt med islam, då kommer jag att ändra min åsikt om honom. Inte förr. När någon kan visa detta, drar jag tillbaka denna text, inte förr.
Tillägg 19 april, 2013: Jag och Pekgul ser islamist som ett skällsord och det kan finnas anledning att revidera den uppfattningen efter lite efterforskning. Det finns tydligen dem som anser att islamist alls icke behöver vara synonymt med stockkonservatism och grittmänniskotänk, så jag lägger in en försiktig brasklapp, så att inte fokus på min text blir av semantisk art.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar