Vad är det vi sjunger egentligen?

Det har i vårt hem blivit så att den välkända barnvisan 'Trollmor' har blivit vår godnatt-sång för Junior. Detta är inte något jag applåderar och jag ska nedan redovisa varför jag finner situationen så frustrerande. Håll i er, för nu blir det ett lågvattenmärke i kategorin 'haka upp sig på oviktiga saker'.

Trollmor. Jag störde mig något enormt på denna visa redan när jag var barn och det har inte gått över. För det första tyckte jag att hon var en oerhört dålig moder som band fast sina barn. I sina egna svansar icke desto mindre! Ska detta vara en förebild för ett litet barn? Jag misstänkte starkt att visan bar med sig en varning för vad som skulle hända om jag inte snällt låg stilla i min säng när det var sovdags. Jag hade ju inte ens en svans! Ni kan ju föreställa er vilken del av min anatomi som jag misstänkte skulle få fungera som substitut för svansen om jag inte skötte mig.

'Då sjunger hon sakta för elva små troll (ingen avhållsamhet där inte); de vackraste ord hon känner." Vad kan det vara för en samling ord Trollmor bygger upp till med den annonseringen? Här väntar man sig kanske någon finstämd dikt av Ferlin, några mysiga franska fraser, eller varför inte 'bearnaise, Heineken och långhelg?' Icke! Vad drar käringen till med? "Oh ajajajaj Buff". Vafalls? Aj? Buff? Vad yrar hon om? Vad tusan avses? Det låter ju som något man säger när man slår lilltån i soffbordet och avslutar med att avreagera sig genom en spark på katten (BUFF). Till och med den långt yngre versionen av Gubben tyckte att tant Troll hade ganska risig smak när det kom till ord. Vilken del av den harrangen ska antas vara vacker? Om de är de vackraste ord Trollmor känner, borde hon faktiskt ut och se sig om i världen. Till och med finskan har ju vackrare.... Stryk det. De flesta språk har långt vackrare ramsor än "oh ajajajaj Buff". Hur känns "onven må ikke tildekkes"? Vackrare än oh ajajajaj Buff i alla fall." Bopoloo drawmiggi struk"?Också vackrare. Obildade trollpacka! Sa jag att jag inte gillade visan?

Men nu ligger jag alltså här och omvartannat lyssnar och sjunger denna dystra visa. För den lugnar Junior. Det gör att jag står ut. Men gilla den tänker jag icke! Punkt.