Rätten att visa bara ben

Vi rivstartar veckan med lite revolutionärt snack. Håll i er, för nu ska vi prata diskriminering. Det blir uppsträckning med toner av bensträckning. Nu ska jag bena ut det här med jämlikhet åt båda håll. 

Under flera år har det pågått ett ratt-krig på min arbetsplats. Damer i kjol och tunn blus har vridit ratten till termostaten medurs och män i långbyxor och skjorta har vridit den moturs. Vad som kändes som ett kylskåp för de lättklädda damerna upplevdes som en bastu för de benbeklädda herrarna. Till slut samtalade jag med motparten och förklarade problemets innersta väsen, nämligen att vi män var så lättklädda som företagets policy tillät och att vi inte kunde ta av oss något plagg men att damerna faktiskt kunde ta på sig mer kläder. Det känns som att min ståndpunkt har fått gehör och temperaturen är nu anpassad till långbyxa. Jag hade dock hellre sett en annan mer jämlik och progressiv lösning, nämligen att samhället välkomnade mina bara ben med lika öppna armar som man välkomnar bara ben hos kvinnor. 

Jag och många med mig avskyr långbyxor i varmt väder. Vi känner oss instängda i ett svettigt fängelse av tyg och våra instängda ben skriker efter exponering. Jag applåderar därför några av de manliga tågförarna på Roslagsbanan som tagit den viktiga kampen för "lika ben lika luftigt" till nästa nivå. Dessa män riskerar allt för att kämpa för min och din rätt att bära shorts. De har beslutat att bära kjol, som till skillnad från kortbyxa är tillåtet enligt klädkoden för förare av den stoltaste av lokalbanor. Tack, hjältar!

Själv ska jag bensvettas ett par veckor till innan det bär av till mitt älskade Österbotten. På villon kommer jag inte bära någon långbyxa utan där kommer mina ben att accepteras i dess rena, avklädda form. Villon betyder för övrigt villan på Nykors-dialekt. Villa är finlandssvenskans ord för sommarstuga. Det vi kallar villa heter i Finland (precis som det gjorde i Sverige på 1950-talet) "egnahemshus". Detta är en av många, många anledningar att jag älskar mitt Österbotten och mitt Nykors. Dock kommer det nog dröja innan vi får se män i kjol i Österbotten. Kampen för jämlikhet är där nämligen fortfarande underordnad kampen för att inte verka för feminin. Om hur Finland ligger efter Sverige i förvånansvärt mycket ska jag nog skriva en rad, men det blir inte idag. Jag avslutar dock med min sedvanliga uppmaning, som för många i Finland är lika rimlig som vore en bastu under 80 grader: Le mot en främling idag, så gör vi världen till en bättre plats.