Det här är min sista vecka innan jag går på pappaledighet i nästan tio månader. Vilket privilegium det är att få bo i ett land där man inte bara kan göra detta, men där det faktiskt är accepterat av de allra flesta och i många läger även förväntat att man ska göra detta.
Jag säger allra flesta, för jag hörde av en kamrat att det inte är så här i alla svenska företagskulturer. Kamraten (som vi kan kalla Didrik) jobbar i bank och fick när hans son (högst troligen mitt blivande gudbarn, men Didrik svävar lite märkligt på målet i den frågan) föddes, från flera av sina medarbetare höra att "jaha, du tar ut alla de där tio första dagarna man får som pappa.... Jahaja..." Det var tydligt att det var lite ocoolt och lättjefullt att utnyttja denna förmån fullt ut. Hål i huvudet.
Tydligen finns det alltså fortfarande grottmänniskotänk därute i landet. För mig kom inte ens tanken upp att man inte skulle ta ut de där tio dagarna. Förlåt bankputtar, men om man tänker så är man faktiskt helt dum i huvudet.
Jag förundras ständigt över hur folk upplever att jobbet skulle vara viktigare än familjen när allt kommer omkring. Det går omkring en massa människor på vår jord som tror att man kan skjuta kontakten med sina barn på framtiden. Missförstå mig rätt nu. Det finns en massa jobb som kräver att man jobbar en massa om man ska lyckas och då är det så det är i nuläget. Det finns en massa länder där kulturen verkligen är "live to work snarare än work to live." Men inte i Sverige kära hjärtan. Att anstränga sig för att motverka en utveckling mot mer liv och mindre jobb eller att till och med missunna en nybliven pappa tid med sitt barn, det är på riktigt gränslöst korkat.
Vi lever bara en gång. Säg det inte bara utan känn efter vad det innebär. Vi lever bara en gång. Fundera ordentligt på vad du vill få ut av din korta tid här. Du kan inte leva om livet. Ditt barn blir inte 1 år igen, eller 2, eller 3. Därför är jag stolt att deklarera att jag kommer att göra allt jag kan för att spendera så mycket tid som möjligt på min familj och faktiskt på mig själv, för familjetid, det är jagtid i mitt tycke. Jag kommer att VABa järnet och sträcka ut föräldrapengen till dess bristningsgräns. Och jag kommer att sörja alla puckon som tycker att jag är ocool som inte jobbar som en tok. Jag jobbar för att leva. Jag lever inte för att jobba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar