Jag har nu testat att köra på "the proper side of the road" och är lite skakad, men inte farligt störd. Britterna kör faktiskt ganska snällt och då får man väl förlåta dem för att det ibland finns tre filer när man åker in i en korsning men bara två när man åker ur den. Jag var endast nära att krocka ca tre gånger och till britternas försvar ska sägas att de är yteffektiva. Gatorna/parkeringsplatserna tar inte upp mer plats än absolut nödvändigt och ad hoc är ledordet för trafiklösningarna, på samma sätt som man löser de flesta problemen här. Jag vill inte bli långrandig den här gången, men som exempeljämförelse, så bygger vi om plattformarna om tågen blir högre än den tidigare normen. Här sätter man upp en skylt som varnar för avgrunden med det försynta "mind the gap". Rimligt.
Jag fick för övrigt nöjet att höra en cool flygvärdinna (vi kan kalla henne Kerstin) skrika "SITT NER" direkt efter landning. Ett helt flygplan himlade med ögonen och suckade åt idioten som inte kunde grundläggande flyghyffs. Vad är det för kromosomfel hos folk, som får dem att tro att säkerhetsbältet bara är för kul? När man landar så rullar man i flera hundra kilometer i timmen (kanske ännu fler). Orimligt att inte sitta ner och orimligt att inte lyda instruktioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar