Upprop mot respektlösa, överbetalda hantverkare.

Det talas ofta om hur absurt höga löner en del höga chefer i vårt avlånga land har. Det är rimligt att dessa synas och vissa bonussystem är lika logiska som en fjårtis på crack. Det ska gnällas, sömmar ska synas och bykar ska visas upp om de är smutsiga nog. Helt rätt. Inte lika ofta dock talas det om hur vissa andra grupper i det svenska samhället ofta tar orimligt betalt. Jag talar om hantverkarna (läs ordet hantverkarna med ett kusligt eko, om ni har ett sådan imaginärt i huvudet). Exakt hur verklighetsfrånvända de kan vara blev jag varse idag och nu ska jag berätta, så sätt er ner, brygg en termos kaffe och häng med, för nu blir det revolution och när det är revolution, då är det bra att ha en termos kaffe.

En rörmokare (vi kan kalla honom Adolf) har gjort ett par jobb oss och vi hade vid båda tillfällena poängterat att vi ville ha avdrag för ROT. Personnummer hade lämnats och allt borde således ha varit klart som korvspad (eller vatten, varför kan saker inte vara klart som helt vanligt vatten?). När räkningen väl kom, så hade naturligtvis inget avdrag gjorts. Arbetskostnaden på två timmar à 420 kronor styck var visserligen endast en liten del av hela kostnaden, men 420 kronor är för mig mycket pengar. Det är ju mer än tio pilsner på fulkrogen, för böveln! Jag mailade, samt efter ett tag, ringde och lämnade meddelande men utan svar. När jag igår till slut fick tag på hantverkaren (det känns fortfarande helt adekvat att kalla honom Adolf), framstod det att han tyckte att jag var tramsig som ville ha ROT för - som han uttryckte det - en timmes jobb. Han trodde inte att skatteverket ens godkände ROT "för bara en timme". Jag - konsumenten - förklarade att skatteverket inte bryr sig om hans arbetstid i sammanhanget, utan ger avdrag på halva arbetskostnaden, oavsett timmar. Det som skrämmer mig är att Adolf verkade tycka att 420 kronor inte var värt att tjafsa om. Som tämligen högutbildad tjänsteman med skyhöga studieskulder kan jag berätta för dig Adolf (ety detta äro nu ditt namn!), att 420 kronor är riktiga pengar för mig. Det kanske är en struntsumma för dig, Adolf von Anka, men det är det inte för mig. Framför allt är det mina pengar, inte dina.

Så länge vi har en upplevd brist på hantverkare i Sverige, kommer vi väl tyvärr vara tvungna att betala ockerpriser på deras tjänster, men en sak min hustru och jag har slutat göra (utöver att hålla in alla fisar inför varandra) är att låta hantverkarsluskarna bete sig som att deras tid är mer värdefull än vår. Alltför ofta och alltför länge har vi konsumenter fått sitta med mössan i hand och vänta på att hantverkare ska dyka upp på angiven tid. Tyvärr tycks inte alltid ett femtimmarsspann vara tillräckligt för dessa hantverkares planeringshorisont. Men nu få det ta mig tusan bli en ändring på detta elände!

Min hustru och jag har fått nog och accepterar helt enkelt inte att bli behandlade som skräp av de som vi faktiskt betalar för att tillhandahålla en tjänst. Vi kräver av våra hantverkare att de kommer på utsatt tid och är de minsta sena, så får de höra detta av oss. Vid ett tillfälle skulle min hustru befinna sig hemma mellan sju och tolv, redan från början ett orimligt tidspann, men ett som vi i dåtida pre-revolutionär anda hade funnit oss i. När jag fem över tolv ringde till hantverkarpuckot för att fråga var han höll hus, svarade han ganska oberört, att han blev lite sen där han var och att han därför nog inte skulle hinna komma till oss den dagen. Han blev mycket överraskad när jag informerade honom att så skulle det inte alls bli. Jag förklarade för honom att min hustru drog på sig inkomstbortfall för att vara hemma och vänta på honom och att jag förväntade mig att han packade ihop sig omedelbart och begav sig hem till oss. Han blev jätteförvånad och det var tydligt att han inte var van vid att bli ifrågasatt på det sättet. Men det funkade! Han satte sig i bilen och kom direkt. Det visar bara på att det handlar om att ställa krav. Men det är sjukt orimligt att man ska behöva bli så rysligt upprörd över svenska hantverkares beteende.

Som tur var finns det numera i vårt land bland annat hantverkare av märkena polack, est och ryss, som oftast har en annan syn på konsumenten. En rimlig syn. En syn på konsumenten som värdefull partner och en människa som är värd samma respekt som de själva skulle vilja åtnjuta. Kort sagt (jag kan visst säga saker kort, men det är roligare att vara omständlig), en syn byggd på hänsyn. Det ska i sammanhanget sägas att det finns även en del svenska hantverkare som sköter sig och all heder till er, men i min erfarenhet är ni i minoritet.

Tyvärr tycks de flesta svenne-hantverkarna välja att inte hoppa på hänsynståget, så nu gör vi gemensamt så här för att påbörja revolutionen tycker jag:

1. Begär in en specificerad offert innan arbete, även om det känns som att ni sitter i skiten och har brådis. Viktig princip: Vägra betala för deras transport till arbetsplatsen. Jag får inte betalt för att ta mig till jobbet och det borde inte hantverkare heller få.
2. Sätt en tid för när de ska komma, maximalt tidspann 2 timmar. Kan de inte planera kring detta, så får de bättra sig.
3. Om de inte kommer i tid, gå ut, göm dig, lägg dig och sov, lägg det där pusslet du alltid drömt om (tragisk dröm, min vän). Om de kommer senare, får de schemalägga en ny tid. De får INTE komma in samma dag som avtalat, men försenade. Vi måste gemensamt uppfostra de svenska hantverkarna.

Om vi alla gör ovanstående, så kanske vi kan komma till rätta med respektlösa, överbetalda hantverkare. Kanske. Sprid budskapet. Sprid länken. Sprid revolutionen. VI ÄR MÅNGA, VI ÄR STARKA, VI VILL INTE BETALA FÖR ATT HANTVERKARE SKA KUNNA VARA RIKA SÅ ATT DE KAN SNARKA.....knarka? Ja, vi får jobba på kampsången, men nu gör vi som Ranelid och KÖR! Skriv och berätta hur just du bidrar till revolutionen.

Inga hantverkare kom till skada under skrivandet av detta inlägg.