Kattsnack

Solsken i skyn. Solsken i blick.

I september adopterade vi två katter av märket Sibirier. Bättre begagnade, aldrig krockade. De är två steriliserade honor vid namn Morgana och Natachenka. Anrika stamtavlor eller inte, dylika ryssnamn var inte riktigt accepterat i vårt hem, så vi döpte naturligtvis om dem till Kurt och Rio.

Kurt är ett år äldre än Rio och den som bestämmer. Hon ska ha husses knä och Rio gör bäst i att hålla sig duktigt passiv, en roll hon från start accepterat generöst. De gånger hon inte accepterat sin roll har hon vänligt blivit påmind om sin plats med ett enkelt Kurthugg i huvudet.

För två veckor sedan försvann Kurt och mitt i sorgen har det varit intressant att se Rios förvandling. I början var hon förvirrad och till synes ledsen. Gradvis började dock en ny Rio träda fram. Lite keligare, lite mer närhetskrävande. Lite mer säker på sin plats.

I lördags kom så Kurt hem igen. Lite mager, lite skitig, men samma Kurt, om än lite mer bekräftelsesökande än tidigare. Hon har spenderat hela natten och dagen med att ropa om vi inte är i samma rum som för att försäkra sig om att vi finns där. Nu börjar hon dock bli sig själv igen. Dryg.

Hur tog då Rio the return of the Kurt? Jo, de båda sa hej och var kärleksfulla i cirka 7 sekunder, tills det gick upp för Kurt att det var en långt mer självsäker och stark Rio som stod framför henne. Då vidtog ett veritabelt game of thrones i vårt hem och det frästes och revs värre än i big brother-huset. Rio har nu funnit sig i sin roll som best supporting cat och Kurt är återigen drottning. slutet gott allting gott. Om man är Kurt.

Dagens citat kommer för övrigt från mamman som i radio om Malmöpangaren Peter Mangs sa:
"Jag valde att Ignorera det. Det känns tryggare när man inte vet vad som pågår runt omkring sig."

Solsken i skyn. Solsken i blick. Glöm inte att le och hälsa på din busschaufför.