Nu blir det inte ett inslag av pappa-karaktär, men väl av svårt-att-bli-pappa-karaktär.
Vi har under vår långa kamp för barn förvånats och förfasats av människors oförmåga till hmmmmm vad ska jag kalla det...det finns ett ord..... Favoritord. Just det: Empati. Empati, hyffs och eftertanke. Ungefär fjorton minuter efter det att min hustru och jag sagt våra "ja" vid altaret började nämligen de käcka frågorna: och när blir det barn då? När får vi höra trippet på golvet (solklart att man inte menade mitt klampande)?
I början svarade vi i stil med "ja vi får väl se, he he." men redan då, långt innan vi visste att vi skulle få det svårt, tyckte vi att det var en märklig fråga. En oerhört privat och potentiellt sårande fråga. Varför tror folk att de har rätt till den informationen? Ett tag skämtade jag bort frågor med oerhört privata svar som "ja, vi övar ju för fullt och det är ju roligt." Till slut fick jag dock nog och svarade ofta på frågan om när vi tänkte skaffa barn: "När Gud vill välsigna oss, tackar som frågar." De flesta förstod av det svaret att jag berättade på ett tydligt sätt att vi ville, men inte kunde. Det kändes perverst skönt att dräpa på det sättet.
För vad i hela Hälsingland är det för fel på folk?! Ju längre tid som gick, desto mer var frågan ett slag i magen.
Att fråga ett par som inte kan få barn när de ska "skaffa barn" är ungefär lika begåvat som att fråga en person med ebola om när denne ska göra sig av med den olägenheten. "Mäh!" säger du då. "Jag kan ju inte veta att ni hade svårt att få barn." Just det! Du vet inte. Du vet aldrig såvida paret i fråga inte har tagit upp ämnet själva. Därför är det rimligt att visa hänsyn och inte fråga alls. Utgå från att det KAN vara känsligt.
Det finns en annan variant: Paret i fråga kanske har beslutat att de inte vill ha barn. Det är ett så för samhället så provocerande beslut, att dessa par ofta helst inte pratar om det. Du har inte heller med detta att göra, så fråga inte.
Lika lite som att du aldrig frågar NÅGON om hon är gravid (Mäh om det är supertydligt, s....... Nej! Vi frågar ALDRIG! Men.......Nej! ALDRIG!), så frågar vi alltså aldrig om någons barnsituation. Punkt.
Om du fortfarande inte har fattat och är skicklig nog att överföra din nyvunna kunskap till andra situationer, så tar vi ett exempel till: Fråga inte en singelperson när hen ska skaffa en partner. Du hjälper inte med den frågan. Har du inte förstått nu, så är det hopplöst och jag ger upp.
Med detta ber jag er även att respektera att vi efter 3,5 års svårigheter får njuta av det barn som är på väg, utan att svara på frågor om eventuella syskon. Vi är tacksamma för att vi tycks lyckas få ett barn. Det är ett långt större antal än vi ett tag trodde vi kunde få.
Dagens radiocitat för övrigt från ledare för fotbollsturnering i Solna, med anledning av Schengens visumregler: "Det är märkligt att ett lag från till exempel Spanien har lättare att komma hit än ett lag från Sierra Leone." Märkligt, sa Bull.
Hear, hear! Har tyvärr stött på alldeles för många av dessa som tycker de har rätt att veta vilka planer jag och min man har för vår framtid. Inte få av dem här på jobbet. Misstänker att ungefär samma personer kommer tycka att det är i deras fulla rätt att klämma din hustru på magen utan att fråga först också. Suck.
SvaraRadera