Då mitt inlägg om det manliga samtalet för några månader sedan frambringade så mycket igenkänning och skratt, tänkte jag ge mig på ytterligare en iakttagelse angående det obegripligt typiskt manliga.
Iakttagelsen gjordes för ett tag sedan när en kamrat (vi kan kalla henne Vera) deklarerade på Facebook att hon i sin städiver nu faktiskt hade fått nog av sin makes låda av de aktuella tingestarna och att lådan nu åkte ut! Detta utspel (krigsförklaring) möttes av en folkstorm som saknar många motstycken. Folk varnade Vera, att så gjorde man bara inte. Männen i skribenternas liv hade minsann rätt till denna sista perversa lass och kvinnorna borde låta männen ha sina lådor i fred. De flesta av kommentatorerna var just kvinnor, så denna kunskap tycks vara tämligen vedertagen. Kanhända lärs detta ut på hustrukursen, till skillnad från kommunikationskunskap.
Jag erkänner. Jag har en av dessa syndiga lådor. Man är väl man, för tusan? (retorisk fråga, svara inte) Jag har vid ett tillfälle höjt tonläget gentemot en till mig närstående hustru, som för närvarande går under arbetsnamnet Flodis. Flodis fick en skopa ovett efter det att hon berövat mig ett nytillskott till min låda. Hon slängde en!!! Nu måste det sägas tydligt och klart en gång för alla: Sladdar ska inte slängas! Sladdar ska vara i sladdlådan.
Undrar hur den Ericssonladdaren har det på soptippen? Eller var det en Nokialaddare??
SvaraRadera