Jag är abortmotståndare. Detta uttalande brukar chockera och det är väl inte så konstigt, eftersom ordet tyvärr oftast förknippas med galningar som faktiskt vill förbjuda aborter och de sjuka människor som på fullaste allvar sanktionerar mord på abortläkare under parollen "rätten till liv."
Nej jag är (hoppas jag) en rimlig abortmotståndare. Jag vill absolut inte förbjuda abort, inte i något fall. Jag tycker däremot inte att alla aborter är moraliskt försvarbara och jag återkommer till detta mot slutet av texten. Huvudtesen i mitt abortmotstånd är att jag helt enkelt tycker att det är ledsamt varje gång vi ändar ett liv och jag räknar foster till dessa liv. Jag vill alltså motverka aborter, inte förbjuda. Jag anser att det finns massor med tillfällen där abort är motiverat även ur ett etiskt perspektiv. Det kan röra sig om fall där moderns liv är i fara, eller en våldtagen kvinna som inte vill adoptera bort och som inte kan tänka sig att ta hand om och älska barnet. Det kan röra sig om föräldrar som inte ser sig förmögna att ta hand om ett barn med grava handikapp. Det kan röra en mängd olika situationer, men i alla dessa hoppas jag att vi som samhälle stöttar och visar på alternativ, samt informerar föräldern att det som idag kan verka vara den enda utvägen kanske inte är den enda eller ens den rätta för personen. Jag befarar att många far illa i efterhand och att de kan komma att ångra ett oåterkalleligt beslut. Jag är inte för att skrämmas med bilder på aborterade foster, utan tror på positiv rådgivning.
Jag är alltså emot abort, men absolut för fritt val. Det finns som jag sagt en uppsjö av goda anledningar att göra abort och jag sätter mig inte till doms över alla dessa som har goda anledningar till denna drastiska åtgärd.
Vad jag däremot sätter mig till doms över - där jag anser att det är vidriga människor som begår rena brott- är dem som bevisligen vill ha barn, men som gör abort för att barnet har "fel" kön. Tvi!
Jag läser i DN om att gravida danska kvinnor reser till Sverige för att göra abort när de är missnöjda med fostrets kön. Anledningen till att de reser till Sverige är att vi tillåter abort utan utredning fram till 18nde veckan av graviditeten. I Danmark krävs särskilda skäl efter vecka 12. Denna nyhet om könsmotiverad abort gjorde mig så inåthelskotta arg och ledsen, att jag kände mig tvungen att skriva av mig lite. Mina läsare får bli min klagomur när jag med till nöds tyglad vrede undrar "Vad är det för fel på folk?!"
Att avsluta ett liv ska enligt mig vara ett väl övervägt och moraliskt försvarbart beslut och om detta beslut baseras på att barnets kön inte är tillfredsställande, då vete tusan om det inte borde vara straffbart trots allt. Tyvärr önskar jag ju inget ofött barn sådana egoistiska föräldrar, så där hamnar jag i ett moment 22 som jag finner att jag inte riktigt tar mig ur. Nu har jag i alla fall fått säga vad jag tycker om personer som aborterar baserat på kön. Om dem tycker jag illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar