Flygplatskul.

Sådär, nu har jag fått i mig en dum-dyr bit mat (som på sedvanligt sätt dessutom stänkt ner min skjorta), handlat bilar och sprit, samt strippat mitt bland främlingar. Ni gissade rätt, jag är på Arlanda flygplats. Den här gången sällade jag mig i säkerhetskontrollen till dem som jag normalt sett himlar med ögonen mot.

Ni förstår, jag är nååååååååågot fixerad vid att inte vara i vägen, vara någon till last. Jag får magsår av att stå felparkrrad ens i en minut om det innebär omak för andra trafikanter. I denna ådra ligger även att jag alltid när jag är ute och reser har tagit av mig bältet, stoppat nycklar och klocka i väskan, tagit fram datorn långt innan jag kommer fram till själva kontrollen. Varje gång tittar jag även mycket osympatiskt högmodigt ner mot de övriga, sämre förberedda resenärerna och mest nöjd med mig själv är jag naturligtvis när det piper för andra. Det var därför mycket jobbigt för mitt ego när det idag pep på mig. Jag hade glömt att ta av mig klockan. Se där en nyttig lektion i ödmjukhet. Även solen har fläckar, eller som i det här fallet: även en självbelåten gubbe kan glömma.

Säkerhetspersonalen på Arlanda är generellt sett trevlig och korrekt, men de har en bit tills de når upp till nivån hos säkerhetsmannen på Gatwick, om vilken följande anekdot handlar.

Det var svensexa för min barndomsbästis (vi kan kalla honom Percival) och jag hade åkt över för att kidnappa honom, som den trogna läsaren minns. Vi var fem personer som skulle flyga till Sverige för att begå svensexa. En deltagare i gruppen upplyste vänligt säkerhetsmannen att det var Percivals svensexa dagen till ära. När sedan Percy kom fram frågade säkerhetsvakten om P hade packat väskan på egen hand. "Ja", löd lögnen och Percy blev likblek i ansiktet när säkerhetsmannen tillika det komiska geniet frågade varför Percival hade en pistol i väskan. Märk väl att det är ett stressat svensexeoffer vi talar om, så såvitt han vet kan vi ha varit dumma nog att packa ner en pistolattrapp i hans väska.

När Percivals till slut förstod att säkerhetskomikern skojade, fann Percy det för gott att förklara för säkerhetsvakten att det var hans svensexa (Percivals hade alltså inte dragit slutsatsen att säkerhetsmannen var införstådd i detta faktum). Vakten svarade då iskallt "ah, well that explains the handcuffs in that other gentleman's bag, then." Om inte det är humor, så vet jag inte vad humor är. Då har jag ingen aning faktiskt.

Idag har vi alltså fått gå från ett ultraljud med lätta steg för första gången och kan nu lugnt meddela att den lille krabaten är med penis och alla delar sitter där de ska och fungerar som det ska. Junior är redo för världen. Återstår att se om världen är redo för Junior.