Island är exotiskt och annorlunda. I allt. Jag kommer till naturen så småningom, men först och främst lite om människorna.
320.000 Islänningar finns det i världen. Jag vet inte om det är detta - att de är så få - som är orsaken till den extrema individualism i stilar som visas upp i Reykjavik. Kanske är det viktigt inte bara för nationen, men även för individen att sticka ut, att berätta att "se mig, jag finns här. Glöm inte bort mig." blommiga byxor och konstiga frisyrer, superstora glasögon, jeans, manchester, fluga och randigt med rutigt blandas hej vilt.
Islänningarna inte bara ser annorlunda ut, de är annorlunda. De studerar längre än de flesta och att växa upp är inte så viktigt. Väldigt många har flera uppsättningar barn: en skara från väldigt unga år och en senare i livet. Det är inget konstigt med det och oftare än inte, så är alla bekväma med exet, den nya pappan, kusinens utomäktenskapliga barn etc... Utomäktenskapligt är visserligen en bedrift i sig, då det är ännu vanligare med samboskap än i Sverige.
Partajet, då? Ja det är ingen myt att Reykjavik är en stad där det partas något sinnessjukt. Inte för att jag såg något av det, eftersom tant och farbror Gubbjävel gärna går och lägger sig före två, då infödingarna sätter igång och festar på allvar. Vi hann dock testa ett antal barer och restauranger och jag måste säga att isbjörnarna vet vad de håller på med. På restaurang Grillururerurur (eller något i den stilen) avnjöts valburgare och revbensspjäll som var gudomliga. Allt i en miljö som bara kan beskrivas som hopplöst cool. Topp fem av mina erfarenheter av indisk mat avnjöts härom dagen i Reykjavik och hamburgaren på gorillapubben var synnerligen mer njutningsfull än resultatet av matchen. Dessutom har krisen gjort att prisnivån på all konsumtion är betydligt lägre än i Sverige. Hotell och taxi är fortfarande dyrt.
Reykjavik har alltså en uppsjö av härliga barer och restauranger. Missa inte skybaren i monsterbygget till konserthus som ligger benägen i hamnen. Missa dock gärna delikatessen rutten haj, som serveras i en burk med lock och man får inte ha locket öppet längre än absolut nödvändigt av hänsyn till de övriga gästerna.
Konserthuset var för övrigt bara halvfärdigt när krisen slog till och i två år låg bygget nere. Till slut bestämdes dock att det skulle slutföras och resultatet är fantastiskt.
I går lämnade vi Reykjavik och begav oss ut på landsbygden för att se på Gullfoss, Geysir, glaciärer och världens äldsta parlament. Gullfoss är ett enormt vattenfall och man kan (om man ser förbud mer som rekommendationer än just förbud) nästan komma in bakom vattnet. Det är enormt häftigt att sträcka ut handen och känna på naturens krafter när vattenmassorna - som kan fylla 60 tankbilar på en sekund - forsar förbi.
När vi sedan närmar oss ett område med Islands enda nödvändiga kraftkälla, geijsrarana, blir det overkligt. DET RYKER UR JORDEN!!! När man spelade in serien Game of Thrones här och kom tillbaka till USA med filmmaterialet blev producenten orolig för att man hade lagt ner en massa pengar på dessa spektakulära effekter. Men det är alltså inte ett gäng nikotinslavar som hukar i jorden och ser till att det ryker, det är jorden själv som ryker. Att bevittna en geijsereruption är så mäktigt att jag inte tänker ge mig på en beskrivning.
Island är overkligt och Island är coolt. Nu är Island dessutom billigt. Åk hit. Jag vill dock tillägga att lika trevliga som alla i Reykjavik är, lika oengagerade och nonchalanta är personalen på Keflavik flygplats. Stort minus där allt annat har varit plus.
Bilderna är av Gullfoss och skybaren i konserthuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar