Ok, så idag klockan 8 på morgonen fick vi så återigen se vårt lilla foster på ultraljud. Till slut fick vi även se ett litet (mighty!) bihang också, så hen är numera en han och han sorterar under arbetsnamnet Junior. Tyvärr fick vi inte en dag av odelad glädje den här gången heller, utan åter skulle vi dräneras på allt som kan kallas kraft och styrka.
Sjuksystern som gjorde ultraljudet hittade vad hon upplevde var ett antal vattenansamlingar hos Junior och hon ville att en läkare skulle träffa oss omedelbart. Denna syster var mycket duktig och inte alls alarmistisk på samma sätt som den förra, men hon förklarade att detta kunde vara något allvarligt, men det kunde även ofarligt. Vi fick en akuttid klockan 11.30. Återigen fick vi vänta med hjärtanen i halsgroparna och det blev tre timmar av oro och tårar.
Vår läkare var jätteduktig och hon konstaterade att Junior är mycket välskapt (sa jag att han faktiskt liknar mig?), men att han har vatten i hjärtsäcken. Detta är oftast inte ett problem om det inte föreligger andra varningssignaler, men vi är inte ute ur skogen, så att säga. Vi ska träffa en barnkardiolog och göra ytterligare ett ultraljud nästa vecka.
Det känns som att vi härdas inför föräldraskapet och aldrig kommer jag att ta livet för givet. Vi hoppas och tror att allt går bra, men vi vet inte i nuläget och det är jobbigt att tänka på att det kan gå snett.
Jag ville lägga upp det här idag, för imorgon vill jag blogga om något annat än graviditet och Junior.
Ja, nu blir det följetong. Kardiologen bokade in oss redan imorgon förmiddag.
Tack för alla fina ord, tankar, böner och för att ni följer Gubben och följer oss i vår resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar