Sport + politik = rimligt

Ska sporten vara helt fri från politik? Frågan är egentligen poänglös, eftersom supporterkulturen är en del av vårt samhälle och samhället per definition är politik. Om det förekommer politiskt orimliga företeelser på läktaren, så är detta ett samhällsproblem.

På de polska och ukrainska forbollsläktarna är det inte ovanligt med rasistiska tillmälen och till och med nazist-heilande har förekommit. Nu meddelar den italienske spelaren Mario Balotelli att han tänker avbryta sommarens EM om han utsätts för rasism. Hela det italienska laget tänker dessutom enligt coachen "kliva ut på planen" om Balotelli utsätts för rasistiska tillmälen. Detta skulle vara otroligt extraordinärt, men oj så rimligt.

Inte bara etniska minoriteter kan ha en svår vardag i Ukraina 2012. HBT-personer lever här i en vardag där öppen homosexualitet är på väg att bli förbjudet. 2012. Prideparaden i Kiev i år fick ställas in eftersom deltagarnas säkerhet inte kunde garanteras och bilder på blint våld mot homosexuella kablades ut. Enligt SvD anser 65% att homosexualitet är en perversion eller psykisk sjukdom. 2012.

Det blir naturligtvis fel här att hoppas på rasism, men en del av mig hoppas faktiskt på att det italienska (!) landslaget får tillfälle att visa vägen genom att göra verklighet av sitt hot. Det skulle kunna fungera som inspiration för andra att ta ett större politiskt ansvar.

Kanske måste vi offra ett och annat sportevenemang för att sprida det goda samhället. Är det inte värt ett kollapsat EM-arrangemang att visa att den mer civiliserade världen numera inte accepterar rasism och förtryck av minoriteter? Vore det inte coolt om sporten verkligen kunde förbrödra och vi kunde använda sporten i kampen för lika värde?

Så frågan är inte om sporten ska få vara politisk. Frågan är om sporten är villig att ta det politiska ansvar vi rimligen ska kunna kräva av den.