Igår firade Sverige sin nationaldag och några stycken bland oss kan faktiskt de historiska orsakerna till att just 6 juni blev datumet för firandet. En del av dessa tror faktiskt att de är bättre för att de vet, men nu är det så att de inte på något sätt har mer rätt att fira än andra. Det räcker med att tycka att det är kul med nationaldag för att få fira. Alla får fira och ju fler som firar, desto festligare.
Jag är som väl är inte ensam om att brinna för en inkluderande invandringspolitik. Det är härligt att läsa alla tweets, bloggar och artiklar om behovet att få definiera det svenska på alternativa sätt än det som SD erbjuder. Prins Daniel talade om det, Soran Ismail twittrar om det.
När 6 juni blev helgdag (jag tror det var 2005), slog jag själv genast vakt om det svenskaste av svenska, nämligen aftonen. Vi firar i Sverige inte huvudsakligen dagarna, såsom juldagen eller midsommardagen. Således mutade jag in nationalafton som mitt stora festdatum (sedermera även min hustrus) och våra vänner har sedan dess kunnat räkna med partaj den 5 juni varje år. En god vän (vi kan kalla honom Thorbear) anser till och med den årliga festen så viktig, att han sköt på ett viktigt möte i utlandet en dag för att kunna deltaga. Det är commitment.
Själva nationaldagen firade jag med att påbörja en gubbdröm jag haft sedan unga år: att anlägga en egen boulebana. Det faktum att jag redan som femtonåring drömde om en egen boulebana visar att en gubbe inte definieras av sin ålder.
Bygget så. Jag körde grävmaskin och kände mig som en riktig byggare/hantverkare. Jag påbörjade arbetet på utsatt tid. Som en sann byggare kan jag dock inte ge någon rimlig uppskattning på när banan kommer att stå klar.
Njut av tvådagarsveckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar