Gravidhjärna FTW

Många förväntar sig kanske att jag idag skriver något dräpande om Vänstern i Södermanland, som föreslår ett ståkissarförbud i landstinget. Det ligger ju nära till hands att svinga den liberala yxan mot förbudsivrare och raljera om vad som står näst på tur att regleras. Näspetarböter och tuggumiransonering? Jag väljer dock att inte skriva något kritiskt om detta dels för att det riskerar att bli partipolitik, men även för att förslaget bär en viss rimlighet. Det finns män därute som inte ens har vett att fälla upp locket innan de spray-kissar. Dessa män borde faktiskt förbjudas att ståkissa och överträdelse borde bestraffas med att städa upp den nedkissade toaletten utan yttre hjälpmedel. Så känner jag, så detta kommer jag inte att skriva om.

Ej heller vågar jag kommentera underrubriken på Aftonbladet som lyder "Sebastian såg fram emot en mysig resa till Ullared", då risken att trampa någon på tårna är allt för stor. Jag upprepar dock " mysig resa till Ullared" och konstaterar att det är en förunderlig värld vi lever i och att det är underbart att vi kan vara så olika, vi människor.

Nej, istället vill jag dela med mig från min verklighet. Mitt liv blir bara allt mer störtskönt och jag slår härmed fast att alla borde få bli pappor. Inte för att jag vet hur det är att vara en pappa, men jag vet hur det är att leva med en kvinna med gravidhjärna och det är hysteriskt roligt.

Jag kommer framöver krydda er tillvaro med axplock ur det som snurrar ut från min hustrus hjärna. Hennes gravidhjärna gör att hon släcker lyset i rum jag fortfarande befinner mig i. Hon säger sköna saker som"Vi får se när jag kommer ner från källaren".

Mest spännande blir det när det blir riktigt märkligt, som härom dagen. Min hustru skrev till sin syster, som på Facebook skrev att hon låg och solade:
"Njut av solen idag, min app lovar regn imorgon"
Hon fick då det roliga svaret: "byt app då".
Senare sa min hustru till mig, när hon åter kikade på vädret: "men jag fattar inte vad hon menar, det visar ju fortfarande regn."
Jag frågade då om hon hade bytt app.
"Vad då? Vad menar du."
Jag gjorde då vad jag allt oftare gör: log och väntade tålmodigt. Den här gången fick jag dock till slut ge upp när jag såg den förtvivlade förvirringen i hennes ansikte och frågade henne om hon vet vad som händer runt kring henne just där och då.
"nej, jag bara pratar och vet inte vad jag säger."
I'm telling you. Hon är helfestlig.

Min hustru har godkänt att jag delar med mig av hennes tokigheter. Hon kanske inte kommer ihåg att hon har godkänt det, men älskling, det är bara förvirring. Ta en sur godis, så tar jag hand om kollektivminnet.