Jag har länge drömt om att få resa till Island. Det känns som att vi ibland glömmer bort hur förunderligt exotisk denna ö är. Nu är jag här och helt plötsligt förvandlades gubben till en rese-reporter. Här följer min rapport.
Snö. Solen skiner. Landskapet är mycket dramatiskt och redan under inflygninge kunde jag se hur det ryker från sprickor i jorden. Hur coolt är inte det? Det är på riktigt.
Det är brunt, bränt, platt, med berg som har kastats ut på den karga slätten. Allt bryts av av det azurblåa havet. Det känns magiskt att rulla in i Reykjavik.
Huvudleden från Keflavik flygplats till huvudstaden är visserligen dubbelfilig, men det är tveksamt om detta egentligen är nödvändigt. Island känns inte trångt direkt. Jag funderar på om böterna här är skyhöga. Nästan ingen kör för fort, trots att de långa raksträckorna bjuder in till det. Vi närmar oss Reykjavik och det blir endast en fil per färdriktning.
Några timmar senare.
Nu har jag även avnjutit fantastisk mat - bland annat val - och bevistat ett antal barer och kan konstatera att Reykjavik är precis så hopplöst coolt som alla säger. Fantastiskt stilmedvetet, vänligt, snyggt och numera billigare än Sverige. Jag ser fram emot några dagar här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar